Komedi – Genredefinition och tematiska motiv

Andra delen om komedifilm behandlar dess centrala teman samt försöker sig på en genredefinition. Se del ett: Komedi - genrens former.

Definition

Komedin har sedan antiken varit antitesen mot tragedin. I komedins gestaltning finns humorn som ett medel att frambringa skratt hos publiken.

Fastän skrattet är en drivkraft behöver inte en filmkomedi alltid bestå av det lättsamma. Det humoristiska kan bestå av en tillbakahållen underton eller så kan det finnas omstörtande motiv till varför vi ska skratta, en vilja att ställa ordningen på ända och driva med konventioner. Det finns utan tvekan plats för olika sorters trubbelmakare i denna genre, allt från Bröderna Marx till Nu blåser vi snuten.

Det är svårt att göra en snäv definition eftersom ingredienserna varierar en hel del. En komedifilm infaller i kategorin för att den innehåller komiska scener eller repliker. Det komiska måste breda ut sig i viss utsträckning för att det ska vara tal om en komedi och ofta, men inte alltid, sker det på bekostnad av realism.

Lyckliga slut är ett särmärke och ligger uppenbart i genrens natur. Komedin är inte bara präglad av skämten under dess gång utan utgörs också av sin stämning och lättsamma framtoning. I komedier av detta slag framkallar ett avslut i dystra färger ett stillbrott.

Komikens motiv kan alltså skilja sig avsevärt. I boken Film Comedy formulerar Geoff King något om denna dubbelhet hos genren (fritt översatt): ”Två olika föreställningar om komedin sammanförs ofta: komedin som uttryck för skratt, anarki och upplösning av harmoni samt komedin som en rörelse mot harmoni, integration och det lyckliga slutet”.

Teman och motiv

Effekten av alkohol på en tecknad figur, Vem satte dit Roger Rabbit (1988).

Komedin gör gärna avkall på realismen. Dess roll är att inte förhålla sig strängt till verkligheten utan att ompröva den. Den lustiga karaktären är ofta någon som står utanför eller lider av vissa anpassningsproblem. Förutom att avtvinga oss leenden och skratt gör komedin ofta den lilla människan till hjälte och/eller låter den omöjliga kärleken segra. Men innan allt detta kan ske måste saker och ting omvändas och det sker ofta genom förvandlingar.

Ett annat ständigt återkommande motiv är förväxlingar. Komik kretsar ofta kring en förväntan som etableras för att något sedan ska vända upp och ned på vår förväntan. När den förväntade utgången infaller skrattar vi sällan, men däremot om skeendet byter kurs och det i kursändringen ingår en komisk sida.

Till sist ska förvecklingarna nämnas. En del komedier kan bildligt ses som en soppa som rörs runt i och leder till att fler och fler lustiga sammanhang uppstår och samverkar. Klargörande exempel följer.

Förvandlingen

I The Kid Brother (1927, svensk titel: Lillebror) är huvudpersonen som spelas av Harold Lloyd förringad av sina äldre bröder och sin far. De anser att han är till föga nytta när det kommer till krafttag – han är för övrigt född den första april. En dag när han är ensam i huset prövar han på skoj förvandlingen genom att ta på sig faderns sheriff-stjärna, hatt och revolverbälte. Men inser snabbt då han ser ett porträtt av fadern på väggen att han i avsaknad av pondus och kompetens inte kan axla rollen.

Men i komedins värld är det just den osannolika förvandlingen som kommer till stånd. Den yngsta broderns finurlighet kommer i slutändan nämligen väl till pass och med oortodoxa metoder lyckas han fånga in skurken som stulit kassan till ett planerat dammbygge. Det är omständigheterna snarare än huvudpersonens självpåtagna aktioner som driver fram ”förvandlingen”.

Förväxlingen

En primitiv form av förväxling i komedin är som exempel då karaktären mottar en spark i baken, varpå denne vänder sig om, får syn på en persons ryggtavla, utdelar en spark i baken på denne som då vänder sig om och visar sig vara en poliskonstapel. Vad som frambringar komiken är att publiken sett hela skeendet och registrerat att den som utdelat den första sparken och den som mottar den andra inte är samma person.

En scen som denna må ha passerat sitt bäst före-datum, men variationer på temat förekommer fortfarande. Denna tematiska formula kan inordnas under det som brukar kallas situationskomedi.

Förvecklingen

Intrigen i komedin står ofta i stor tacksamhet till förvecklingarna. Det är de som skapar förutsättningar bortom det ordinära och som skapar ett nysta av intrigtrådar.

I Ernst Lubitsch Tjuvar i Paradiset (Trouble in Paradise) inträder förvecklingarna med förälskelsens pilar som gör verkligheten (bestående i ett bedrägeri) långt mer invecklad. Mästerbedragaren Gaston Monescu ska lura av den rika Mariette Colet en förmögenhet, men bedåras i stället av hennes charm. Saken blir inte enklare av att han utför sin planerade kupp med en kvinnlig partner som råkar vara hans flickvän.

I Billy Wilders I hetaste laget (Some Like It Hot, 1959) använder de två manliga huvudpersonerna förklädnader som får dem att likna kvinnor, något de gör för undgå att bli funna av gangsters efter att ha bevittnat ett mord. Den ena blir i samma härva kär i en kvinna och tvingas skifta mellan två utklädnader. Omständigheterna detta medför spinner manuset vidare på och frammanar flera komiska intrigskiften.

Bara ett fåtal exempel har använts för att illustrera de tematiska motiv som här pekats ut i form av förvandlingar, förväxlingar och förvecklingar. Men i stort sett varenda komedi ur filmhistorien skulle kunna tas som exempel där minst ett av dessa motiv ingår.

‹ Översikt genrerKomedi - del 3 ›

Källa:
Film Comedy (2002), Geoff King