Erich von Stroheim

Erich von Stroheim (1885–1957) var en av de mest mytomspunna gestalterna i den tidiga filmhistorien, både som regissör och skådespelare. Han anlände 1914 till Hollywood efter emigrerat till USA från Österrike fem år tidigare. (Stroheim ska ej förväxlas med en annan samtida och likaså österrikisk-amerikansk regissör, Josef von Sternberg.) Gå till filmografi.

Som regissör debuterade han 1919 med Blind Husbands där han själv spelade en förförisk löjtnant. Filmen etablerade honom som en originell filmskapare med en förträfflig känsla för miljöer och mänskliga motiv. Han lade sig vid denna tid till med ”von” i sitt namn och presenterade sig gärna som en adlig österrikisk officer, vilket passade väl in i den rolltyp han snart blev förknippad med: den aristokratiske militärgestalten.

Debuten följdes upp med Dåraktiga kvinnor (Foolish Wives, 1922), marknadsförd som den första filmen som kostat över en miljon dollar att producera. Filmen där Stroheim porträtterar en greve visar upp vräkiga miljöer i Monte Carlo.

Hans mest berömda verk är dock Greed (1924), en adaption av Frank Norris roman McTeague. Den ursprungliga versionen var över åtta timmar lång, men kortades drastiskt av MGM. Trots detta betraktas den ännu som en av stumfilmens största klassiker.

Greed

Greed, en historia om girighetens fördärv, spelades in i verkliga miljöer med finalscenerna i Death Valley.
Bild: Greed (1924)

Von Stroheim förlorade ofta kontrollen över sina projekt och flera av hans filmer klipptes om eller avbröts. Perfektionismen, de dyrbara produktionerna och motviljan att kompromissa ledde till konflikter med filmbolagen. Karriären som regissör avtog därför redan under 1920-talet, men han fann ett nytt liv som karaktärsskådespelare.

På 1930- och 40-talen blev han ett välkänt ansikte i roller där hans bakgrund som ”preussare” kom väl till pass. Han gjorde succé som den sadistiske fängelsedirektören i La Grande Illusion (1937) och butlern Max von Mayerling i Billy Wilders Sunset Boulevard (1950).