D.W. Griffith

D.W. Griffith (1875–1948) är en av filmhistoriens mest betydelsefulla filmregissörer och producenter. Med banbrytande insatser inom berättarteknik och klippning samt utvecklandet av filmiska uttrycksmedel bidrog han till att etablera filmen som ett självständigt konstnärligt medium. Gå till filmografi.

David Wark Griffith föddes 1875 i Kentucky. Hans far hade tjänstgjort som överste i sydstatsarmén under det amerikanska inbördeskriget och uppväxten i den amerikanska södern kom att påverka hans historiska föreställningsvärld. Griffith inledde sin yrkesbana som skådespelare innan han 1908 fick anställning vid filmbolaget Biograph, vilket blev startpunkten på hans arbete som regissör.

Under åren fram till 1913 regisserade Griffith över 400 filmer, huvudsakligen kortfilmer och ofta endast några minuter långa. Denna omfattande produktion gav honom möjlighet att experimentera med filmmediets berättartekniska möjligheter. Filmen var vid denna tid ännu en relativt outvecklad och D.W. Griffith är en av dess största pionjärer. Han utvecklade bland annat sådant som växlingen mellan helbilder, halvbilder och närbilder, parallellklippning (dvs. skilda scener som utspelas på olika platser) samt varierande bildutsnitt, inklusive olika bildvinklar, för att öka dramatisk intensitet och händelseförloppens dynamik. Dessa tekniker hade visserligen förekommit tidigare, men Griffith använde dem mer konsekvent och förenade dem till ett sammanhängande filmspråk.

Till hans tidiga mer uppmärksammade kortfilmer hör A Corner in Wheat (1909) och The Musketeers of Pig Alley (1912).

Griffiths genombrott som långfilmsregissör kom med Nationens födelse (The Birth of a Nation, 1915) och det är alltjämt den filmen som oftast nämns ihop med hans namn. Filmen skildrar det amerikanska inbördeskriget och den efterföljande tiden genom två familjers öden. Med sin omfattande produktion, sina storslagna slagfältscener och avancerade klippteknik innebar den ett genombrott för den amerikanska filmen. Den blev också en enorm kommersiell framgång. Samtidigt väckte den starka protester genom sin rasistiska framställning av afroamerikaner och sitt förhärligande av Ku Klux Klan. Detta har gjort den till ett av filmhistoriens mest omstridda verk.

Intolerance

Bildruta från en scen med kameraåkning mot ett motiv (den sittande mannen).
Bild: Intolerance (1916)

Som ett svar på kritiken skapade Griffith Intolerance (1916), ett ännu mer ambitiöst filmprojekt med nära tre timmars speltid. Här sammanflätas fyra berättelser från olika historiska epoker, däribland det antika Babylon och det samtida USA. Genom avancerad parallellklippning inklusive återblicksteknik förs handlingarna successivt samman. Filmen blev ingen motsvarande kommersiell framgång som Nationens födelse, men har senare kommit att betraktas som ett av stumfilmsepokens främsta konstnärliga experiment.

Under de följande åren fortsatte Griffith att växla mellan monumentala historiska skildringar och mer intima melodramer. I Broken Blossoms (1919) skildrade han ett tragiskt förhållande mellan en kinesisk man och en ung flicka i Londons fattigkvarter. Filmen utmärkte sig genom sin återhållsamma stil och sitt känslomässiga djup. Därefter följde bland annat Genom stormen (Way Down East, 1920), med en berömd räddningssekvens på ett isflak, och De föräldralösa (Orphans of the Storm, 1921), ett historiskt melodrama förlagt till franska revolutionen.

Lillian Gish

Lillian Gish som en ung flicka med få glädjeämnen i Londons fattigkvarter. Gish, en av stumfilmens mest kända ansikten, hade framträdande roller i flera av Griffiths filmer.
Bild: Broken Blossoms (1919)

År 1919 hade Griffith varit med och grundat distributionsbolaget United Artists med syftet att ge filmskaparna större självständighet gentemot de etablerade filmbolagen. Trots detta blev hans senare karriär alltmer problematisk. Under 1920-talet förändrades publikens smak, och Griffiths melodramatiska berättarstil började framstå som föråldrad.

Han gjorde sin första ljudfilm med Abraham Lincoln (1930), men lyckades inte återvinna sin tidigare ställning. Efter The Struggle (1931) upphörde i praktiken hans regissörskarriär. Griffith avled 1948, till stor del bortglömd av den filmindustri han själv varit med om att forma.