Jean Renoir

Jean Renoir (1894–1979) räknas till en av filmhistoriens stora regissörer och äe kanske allra mest känd för ensemblegestaltningen Spelets regler (La Règle du jeu, 1939). Gå till filmografi.

Han föddes i Paris som son till den berömde impressionistmålaren Pierre-Auguste Renoir och sökte sig själv till en konstnärlig bana. Efter att ha arbetat med teater och varit scenograf vid en filminspelning inledde Renoir sin egentliga filmkarriär under 1920-talet. Jean Renoirs långfilmsdebut skedde 1924 med La Fille de l’eau, i vilken hans hustru Catherine Hessling hade en huvudroll (hon medverkade även i hans nästkommande tre verk).

La Chienne

Renoirs andra ljudfilm är ett drama om passion och svekfullhet med Michel Simon i huvudrollen.
Bild: La Chienne (1931)

Jean Renoir skulle bli en central gestalt inom fransk film under mellankrigstiden och skapade under 1930-talet flera verk som i dag räknas som milstolpar i filmhistorien. Den stora illusionen (La Grande Illusion, 1937) som skildrar krigsfångars mänskliga gemenskap bortom nationsgränser och Spelets regler (La Règle du jeu, 1939) som är berömd för sitt komplexa skådespel av klass, kärlek och moral. Filmerna visade Renoirs förmåga att kombinera samhällsanalys med gestaltning av mänskliga öden.

Spelets regler

I Spelets regler utspelas merparten av handlingen på ett slott under en jakthelg, vilken symboliskt ackompanjerar den jakt som kan pågå människor emellan.
Bild: Spelets regler (La Règle du jeu, 1939)

När andra världskriget bröt ut emigrerade han till USA. Där regisserade han bland annat The Southerner (1945) med westernanslag. Efter sin tid i USA återvände Renoir till Europa, där han fortsatte med verk som French Cancan (1955) och Eléna et les hommes (1956), filmer som förenade teatertradition, musik och filmens visuella möjligheter – i den senare medverkade Ingrid Bergman i rollen som polsk prinsessa.