Charlie Chaplin

Charlie Chaplin (1889–1977) är en av de första filmstjärnorna som fick globalt rykte och ingen har som Chaplin förblivit ett lika välkänt namn från stumfilmenseran. Med sin ikoniska rollfigur – med plommonstop, käpp, mustasch och för stora skor – skapade han en av filmvärldens mest igenkännbara gestalter: luffaren med inslag av en gentleman. Men Chaplins betydelse sträcker sig långt bortom sin luffarfigur. Han var skådespelare, regissör, manusförfattare, producent, klippare och även tonsättare till flera av sina egna filmer. Chaplins komiska geni gör honom till en av filmhistoriens största. Gå till filmografi.

Även om Chaplin utkommit med en självbiografi är hans barndom till stor del höljt i dunkelt. Känt är att han växte upp i en fattig stadsdel i London med sin mor som led av svåra psykiska problem. Han började tidigt uppträda på scen och efter arbete inom brittisk varieté kom han till USA tillsammans med Fred Karnos teatersällskap, vilket blev startpunkten för hans filmkarriär. År 1913 skrev han kontrakt med Keystone Studios och började medverka i en rad kortfilmer, bland annat Kid Auto Races at Venice (1914), där publiken för första gången fick möta den figur som senare skulle bli hans signum: luffaren. Efter att Chaplin bytt filmbolag till Essanay 1915 fick han större konstnärlig kontroll över sitt arbete och började både skriva och regissera sina egna filmer.

De följande åren förfinade han sitt berättande i kortfilmer som The Tramp (1915), The Rink (1916), The Immigrant (1917) och A Dog’s Life (1918). Chaplins komedier under denna period övergav slapstick av det grövre slaget för mer genomtänkta och inte sällan briljanta gags.

Hundliv

Med en finurlig hund vid sin sida vänder snart livet till det bättre för den förut uträknade.
Bild: Hundliv (A Dog's Life, 1918)

Ännu ett steg mot konstnärlig kontroll togs med grundandet av United Artists 1919 av Charlie Chaplin ihop med tre andra av tidens stora inom filmen: D. W. Griffith, Mary Pickford och Douglas Fairbanks.

På 1920-talet tog Chaplin steget mot längre filmer och skapade några av sina mest berömda verk. The Kid (1921), med unge Jackie Coogan i en central roll, blev en enorm framgång. Några år därefter följde A Woman of Paris (1923), där Chaplin själv knappt syntes framför kameran, men visade sin ambition som filmmakare utanför komedigenren (det var också hans första projekt på det egna filmbolaget). Med The Gold Rush (1925) skapade han en av stumfilmens största klassiker med flera av hans mest minnesvärda scener. The Circus (1928) visade ytterligare prov på vilken stor filmskapare han var.

När ljudfilmen kom avvisade Chaplin länge den nya formen av mediet. Istället skapade han två av sina mest hyllade verk: City Lights (1931) och Modern Times (1936). Trots att ljudfilmen då redan dominerade fortsatte han nästan helt utan dialog, övertygad om att sin luffargestalt fungerade bäst genom kroppsspråk och mimik.

År 1940 blev The Great Dictator Chaplins första fullskaliga ljudfilm. Här kombinerade han satir, politik och komedi i en kritik av fascismen som i samtiden utgjorde ett stort hot. I filmen spelade han både en judisk barberare och en diktator med uppenbara drag av Adolf Hitler.

Hans senare filmer visade en filmskapare vars ton och teman erinrade om den gamla filmen långt efter stumfilmens slut. Även om Charlie Chaplins popularitet förändrades över åren och filmerna var få och av ojämn kvalitet är både Monsieur Verdoux (1947) och Limelight (1952) att betrakta som stora filmverk.