Komedi - genrens former

Detta är en påbörjad artikelserie som kommer bestå av tre delar …

Komedin är en av de äldsta och mest popuära filmgenrerna. En del av populariteten vilar på att preferenserna för genren i hög grad är könsneutrala. Även från filmindustrins sida finns det en förkärlek för komedin eftersom det sällan behövs stora budgetar för att skapa en hit.

Komedin förmedlar lustigheter, men spektret är stort. Det är långt mellan den subtila elegansen hos filmer av regissören Ernst Lubitsch och den grovkorniga humorn i American Pie. Eller från den provocerande satiriska andan i M*A*S*H till det rena underhållningsvärdet i Singin’ in the Rain.

Komedins olika former och uttryck

Slapstick och punchlines

Helan och Halvan

Halvan utdelar en spark under uppsikt av Helan, Skrattar bäst som skrattar sist (1938)

I filmens begynnelse och fram till ungefär år 1930 producerades enbart stumfilmer. Eftersom inga hörbara repliker kunde förmedlas till publiken var verbala skämt uteslutna. Det som återstod var att visa skämten och låta effekterna av dem återspeglas i karaktärernas kroppsspråk och ansiktsuttryck. En stor del av dessa skämt kunde inordnas i kategorin slapstick, vilket kan översättas till fysiska skämt och som ibland nedvärderande kallats ”dratta-på-ändan-humor”.

Även om verbala skämt gjorde sitt intåg med ljudfilmen har inte slapsticks försvunnit, dessa skämtformer har levt vidare med Helan och Halvan på 1930-talet, Jerry Lewis på 1950-talet och Jim Carrey på 1990-talet för att nämna några viktiga namn.

I Theorizing the Moving Image skriver Noël Carroll om vad som utmärker visulla gags till skillnad från verbala: ”with sight gags, the play of interpretation is often visually available to the audience simultaneously throughout the gag: the audience need not await something” till skillnad från det verbal skämtet där en punchline först kommer efter ”which leads to a reinterpretation of the joke material that makes it imcomprehensible”.

Parodi

Parodin handlar ofta om att förlöjliga och driva med något specifikt. Inom film kan det röra sig om att parodiera en genre eller film. Att parodiera en komedi genererar inte bästa effekt, men att däremot att driva med ett allvarligt ämnen kan skapa effekt.

Två exempel på filmer som drivit med filmgenrer är My Favourite Brunette (1947) som är en film noir parodi och Det våras för rymden (1987) som parodierar science fiction. Två andra exempel är Titta vi flyger (1980) och Hot Shots (1991) som gör parodier på katastroffilmer respektive actionfilmer och i synnerhet Zero Hour! respektive Top Gun.

Satir

Satiren är besläktad med parodin, men kan ses som ett mer subtilt tillvägagångssätt att belysa ett ämne från en ny synvinkel med skämtet som redskap.

The Way Ahead

Hulot (Tati) på besök i det hypermoderna hemmet, Min onkel (1958)

Ett känt exempel är Dr. Strangelove eller: Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska bomben (1964) som spelades in under Kalla kriget och ifrågasätter delvis genom att förlöjliga krigsherrarna i världens mäktigaste stater som riskerar mänskligheten genom att överväga atombomben som ett krigsmedel.

Satiriska inslag finns även i flera av Jacques Tatis filmer och ett återkommande tema var den nya sterila och överrationella moderniteten kontra det mer traditionella och naturliga.

Som ett modernt exempel kan Office Space från 1999 nämnas. Här ifrågasätts arbetslivet och den anställdes situation som kugge i hjulet. Peter Gibbons (spelad av Ron Livingstone) säger en dag upp sig efter ha fått nog av chefen och det inrutade livet.

Svart komedi

Svart komedi inkluderar ämnen som kunde tyckas frånskilda komedin. Ett exempel är den makabra Sju hertigar (Kind Hearts and Cororonets, 1949), där huvudpersonen har som mål att bli greve, men för att detta ska kunna ske måste en skara människor först avlida, något denne själv påskyndar.

Sju Hertigar filmruta

I färd med ännu ett offer, Sju hertigar (1969)

Sju hertigar var en produkt från den berömda brittiska filmstudiom Ealing Studios och en annan prisad film som kom därifrån var The Ladykillers, vilken också den kan ses som en svart komedi.

Under 1990-talet tycktes den svarta komedin vara i ropet och bland flera uppmärksammade filmer finns att nämna Welcome to the Doll House (1995), Till varje pris (To Die For, 1995), Election (1999) och The House of Yes (1997).

Blandgenrer

Dramakomedi och actionkomedi är två exempel på blandgenrer som uppstått med komedin i symbios med en annan genre. Att till exempel utreda dramakomedin skulle kräva en enskild artikel och därför nämns här bara ett fåtal filmer: Henry Fool, Secretary, Sabrina och The Mask.

Utöver dessa nämnda komediformer har långt fler uppstått varav några kommer stötas på i nästa två delar då vi se närmare på olika teman samt genren ur ett kronologiskt perspektiv.

© Oskar Strandberg för Filmhistoria.se

Översikt genrerKomedi - del 2

Källa:
Theorizing the Moving Image (1996), Noël Carroll

Tillbaka till toppen av sidan