Joan Crawford

Joan Crawford (1904–1977) var en av de mest populära och kommersiellt framgångsrika kvinnliga filmstjärnorna och personifierade glamouren under Hollywoods guldålder. Gå till filmografi.

Joan Crawford föddes som Lucille Fay LeSueur i San Antonio, Texas. Hon hade en olycklig, hård och fattig barndom som präglades av att hennes far övergav familjen när hon var mycket liten. Passionen för dans fick henne att se en karriär inom showbusiness som ett sätt att fly från sina miserabla förhållanden.

Efter ett kontrakt med filmbolaget MGM 1925 fick hon sitt artistnamn Joan Crawford. Ett genombrott kom med rollen som dansösen Diana Medford i Harry Beaumonts Our Dancing Daughters (1928). Crawford blev en av dem som främst kom att förkroppsliga den frisinnade flappern, vilket syftar på en specifik typ av ung kvinna under 1920-talets jazzålder.

Vägen till att bli en av Hollywoods största stjärnor involverade bland annat åtta filmer där hon spelade tillsammans med Clark Gable såsom Ett drama i natten (Dance, Fools, Dance) och Possessed (notera att Crawford medverkade i två filmer med samma titel), både från 1931.

Mot slutet av 1930-talet skulle dock andra kvinnliga stjärnor – som Judy Garland och Lana Turner – utmana Crawford om platsen i rampljuset. Det är dock från 1930-talet och framåt som hon gör de roller vilka stått sig bäst över tid. Två av dessa är i George Cukors Kvinnorna (The Women, 1939), som den cyniska butiksflickan Crystal Allen, och i Michael Curtiz Mildred Pierce (1945), som den ensamstående modern Mildred vars uppoffringar till den manipulativa dottern får en fatal utgång.

Besatt

Crawford i en av sina psykologiska thrillers som en kvinna som efter ett bakslag i livet börjar genomgå en personlighetsklyvning.
Bild: Besatt (Possessed, 1947)

Från att inlett karriären med många musikaler och sedan alltmer övergått till melodramer blev det allt fler psykologiska thrillers. Besatt (Possessed, 1947), Sudden Fear (1952) och framför allt What Ever Happened to Baby Jane? (1962), där hon för första gången spelade mot sin stora rival Bette Davis, markerar några höjdpunkter.

Under det allra sista kapitlet av filmkarriären då hennes namn var mindre eftertraktat syntes hon i lågbudgetfilmer, ofta inom skräckgenren. Efter Joan Crawfords död skulle hennes eget liv skulle bli roman och sedan film, fast Mommie Dearest (1981) som filmen hette fick inget positivt mottagande av recensenterna.