James Dean - filmerna

James Dean (1931–1955) dog ung och blev legend. Idag är han en ikon inom populärhistorien och hans persona i filmer som Ung rebell fortsätter att göra intryck på nya generationer. Här presenteras filmerna med Dean följt av biografi.

François Truffaut om James Dean: "Each gesture, each pose, each reaction is a slap in the face of the psychological tradition of acting. He does not exploit his dialoge with insinuating force ... he does not "poetize" ... he does not try to outsmart anybody .... He isn't concerned to show that he understands everything better than you ... He carries within himself our own ambiguities, our duality and every human weakness."

Öster om Eden (1955)

Öster om Eden (East of Eden) är James Deans första film och kanske den bästa han medverkade i. Manuset är baserat på John Steinbecks roman med samma namn och för regi står Elia Kazan.

Handlingen utspelar sig 1917 i Salinas, norra Kalifornien. I öppningsscenen förföljer James Deans karaktär Caleb "Cal" Trask en äldre kvinna från banken till hennes hus. Han blir sedan stående utanför huset tvekande ett tag innan han så kastar en sten på huset. Efter detta blir han bortjagad av en av de anställda i huset. Han hinner dock lämna en hälsning till denne att han hatar kvinnan som bor där. Det kommer snart framgå att denna kvinna är hans mor.

Vi får sedan se när Cal liftar på taket på ett tåg tillbaka till Salinas. Där möter vi snart hans bror Aron (Richard Davalos) och dennes flickvän Abra (Julie Harris) samt hans far Adam (Raymond Masset). Vi förstår tidigt att Cal är avundsjuk på sin bror för att denne får mer positiv uppmärksamhet från deras far.

I en hetsig diskussion mellan Cal och fadern frågar han om deras mor fortfarande är vid liv. Cal har fått höra ett rykte i staden som motsäger Adams historia om att hon är död. Hans far erkänner att det hela var en historia som uppdiktades för att skona bröderna från faktumet att deras mor självmant lämnade familjen, Cal får lova att inte avslöja något för sin broder. Att Cal känner till sanningen om sin mor medan Aron svävar i okunskap är viktigt för filmens tematik. Detta är en del av skälet till varför Cal är den dålige medan Aron är god. Det är Cal som ensam har vetskap om det obehagliga.

Öster om Eden är kanske den bland Deans filmer som har mest gemensamt med hans eget liv, även om samtliga har klara beröringspunkter. James Deans riktiga far brydde sig inte speciellt mycket om honom och valde att lämna bort honom till släktingar efter hans fru avlidit i cancer. Varken han eller Deans senare förmyndare kunde heller förstå dig på barnet och tonåringen James, precis som Adam inte kan förstå Cal.

James Deans första karaktär är precis som de andra – Jim Stark (Ung rebell) och Jett Rink (Jätten) – av en sammansatt personlighet. Det finns trots de mörkare sidorna något gott och ömsint över den fagre ynglingen och broderns flickvän Abra som i början skräms av hans blick fattar snart tycke för honom.

Cal visar sig företagsam för att göra intryck på fadern, fast hans skrupelfria metoder tilltalar inte fadern som själv är genomgod. Detta får Cals avundsjuka mot brodern att växa ytterligare och han bestämmer sig för att presentera honom för deras mor. Att sammanföras med henne och upptäcka hennes nuvarande yrke blir ett brutalt uppvaknande för Aron som levt i förvissningen om henne som en god och ärbar kvinna.

Öster om Eden har paralleller med den bibliska berättelsen om Abel och Kain där Kain dräper sin bror Abel (jämför namnen Aron respektive Cal jämte att deras far heter Adam). Filmens slut överensstämmer dock inte med de bibliska referenserna fullt ut. I Bibeln förvisas Kain till landet Nod som låg öster om Eden, men i Kazans film stannar i stället denne kvar och tar hand om sin fader.

Öster om Eden är en enastående filmdebut av James Dean. Det är hans dragningskraft och enorma inlevelse som ger filmen mycket av dess glans. I Deans porträtt av Sal återger dennes bedårande känslighet och genomträngande självförakt.

Ung rebell (1955)

Ung rebell (Rebel Without a Cause) är den andra spelfilmen som James Dean medverkade i. Filmen som regisserades av Nicholas Ray gick upp på biograferna i oktober 1955, en månad efter James Dean hade förolyckats i en bilkrasch.

I öppningsscenen får vi se hur James Deans rollfigur Jim Stark lägger sig ned på marken, till synes lite vimmelkantig av berusning, för att iaktta en leksaksfigur som slår två cymbaler ihop. Sedan dyker namnet ”James Dean” upp i röd text över hela duken.

Redan i inledningen ger sig något sårbart hos karaktären till känna. Något illavarslande skymtas i Jim Starks ansiktsuttryck i kombination med den lilla leksaksfiguren på gatan. Scenen avslutas med att Jim kryper ihop i fosterställning. Sedan hörs sirener.

I nästa scen leds Jim in på polisstationen efter att ha omhändertagits för fylleri. Här framkommer också drag av Jims karaktär: han är uppstudsig och antar en ironisk attityd mot överheten, han ylar för att efterhärma en polissiren som hörs på avstånd; men i kontrast till detta erbjuder han sin kavaj i de mest faderliga manér när han upptäcker att det sitter en pojke på stationen och fryser. Detta är typiskt för James Deans persona på duken: det sturska och trotsiga avlöst av en känslig och empatisk sida.

Sekvensen på polisstationen är också viktig för filmens handling – samtliga tre huvudkaraktärer är här och presenteras med sina olika bakgrundshistorier. Förutom Jim Stark är det tonårsflickan Judy (Natalie Wood), som rymt från sina föräldrar efter hennes pappa behandlat henne dåligt, och ”Plato” (Sal Mineo) som har skjutit ihjäl några valpar och inte kan förklara varför. Gemensamt för alla tre är en ansträngd eller bristfällig relation till föräldrarna. Detta är också ett grundtema i Ung rebell.

Jim har en inneboende ilska som uppdagas då han går en boxningsmatch mot polisutredarens Rays (Edward Platt) skrivbord. Mest skuld till denna inre frustration tycks förhållandet till föräldrarna vara. Jim har en rörig bakgrund, han är nyinflyttad i staden. Flytten skedde efter att Jim fått problem och det är tydligen inte första gången hans föräldrar tvingats flytta av samma orsak: ”They think they can protect me by moving around all the time”.

James Deans rollfigur har en problematisk relation med sin far, liksom i Öster om Eden. Jim håller av sin far Frank (Jim Backus), men minst av allt vill han bli som honom. Frank är nämligen undergiven Jims mor Carol (Ann Doran) och Jim plågas av faktumet att fadern låter sig hunsas av henne.

Händelserna i Ung rebell utspelar sig på mindre än två dygn. Under andra dagen på väg till Jims nya skola sammanstöter han med Judy som han känner igen från polisstationen. Hon tackar dock nej till skjuts till skolan eftersom hon tar sig dit med ”gänget”.

Detta gäng försöker Jim därefter bli en del av, vilket resulterar i att han blir bortstött. Jims försök att närma sig leder också till att de retar upp sig och bestämmer sig för att göra livet surt för honom. Ledaren Buzz trycker in sin stilett i bildäcket på Jims bil. För att undvika bråk väljer Jim kort och gott att byta till reservdäcket. Han utmanas dock av Buzz på en duell med varsin stilett. Jim vill avstå då han redan har för mycket trubbel i bagaget, men då han kallas för fegis ställer han upp.

Den halvt lekfulla och halvt allvarliga duellen är upptakten till det ”Chickie run” som Buzz utmanar Jim till. Jim tvekar in i det sista innan han bestämmer sig för att dyka upp. Det hela får ett tragiskt slut då Buzz kör över stupet och omkommer. Detta är filmens ”no returning back”. Jim frågar sin far till råds hur han ska gå tillväga efter olyckan. Hans far och mor vill att han ska avstå från att delge sin medverkan för polisen. Jim kan inte godta deras överslätande inställning. Om omgivningen kommer tycka han är ädel eller en bråkstake är för honom mindre viktigt än vara ädel inför sig själv.

”Ska jag bara dra en vit lögn?” frågar Jim sin far. ”Du kommer förstå när du bli äldre”, blir svaret. Här infinner sig en av filmens brännande frågor och tematik. De vuxnas verklighetssinnade rationalitet möter ungdomens nakna sanningsanspråk.

Judy som redan påtagligt visat intresse för Jim följer nu med honom till ett övergivet hus som Plato pekat ut för Jim. Plato som får nys om att Buzz gäng letar efter Jim åker också dit i hopp om att finna Jim. Den stund dessa tillbringar här är filmens mest harmoniska. De tre bildar en slags familj, med Plato som deras imaginära barn. De umgås genuint och gör det bortom de vuxnas domäner och dessas dåliga inlevelseförmåga.

Ett tragiskt slut väntar dock. Fast samtidigt fullbordas Jims försök att bli man och det tycks också ske en försoning med hans far som inser att han måste försöka vara lika stark och självständig som sonen.

Ung rebell är inte minst en ungdomsfilm (James Deans karaktär är blott 17 år fastän skådespelaren själv var 24), och den fångar väl de ungas osäkerhet där det primära är att vara cool och att tillhöra rätt gäng och det värsta som finns är att bli kallad fegis.

En film som denna kan idag kanske upplevas som lite gammaldags. Men Ung Rebell var stilbildande och man får komma ihåg att vid den här tiden var det Anderssonskans Kalle som utgjorde den svenska motsvarigheten.

James Deans karisma och persona är också viktig för filmens genomslagskraft. Han spelar den lite annorlunda som inte leds av grupptryck utan försöker finna svaren på egen hand. Hans vilsenhet blir sedan ett resultat av att han saknar en förebild i sin far. Inte desto mindre vägleds han av sin egen känsla för ont och gott, vilket skapar filmens patos och innebörd.

Jätten (1956)

Jätten (Giant) från 1956 var den tredje och tragiskt nog sista filmen James Dean medverkade i. Han har denna gång en mindre roll än i sina två föregående filmer, men så fanns också stora namn som Elizabeth Taylor och Rock Hudson i rollistan. Regissör var George Stevens, som tidigare gjort bland annat En plats i solen (A Place in the Sun, 1951) och Mannen från vidderna (Shane, 1953).

Det går inte att ta miste på anslaget i filmens inledning – det är ett överväldigande epos som väntar oss. Det är också på alla sätt en storskalig film med en berättelse som löper över flera generationen och drygt 200 minuter speltid.  

Jätten tar sin början när Jordan ”Bick” Benedict (Rock Hudson) närmar sig delstaten Maryland dit han begett sig för att köpa en häst. Hästen visar sig vara ståtlig, men det är ägarens dotter Leslie (Elizabeth Taylor) som verkligen fångar honom. De fattar snart tycke för varandra och efter en vigsel ordnats reser de som ett gift par till Bicks stora ranch i Texas. Leslie möter ett helt annat landskap i Texas ökensand än det gröna Maryland. Det blir dessutom en kulturkrock då de konservativa sedvänjorna i Texas är helt annorlunda än vad hon är van vid.  

James Deans första scen som Jett Rink, en av de anställda på ranchen, visar upp en man som är osäker inför den välsituerade Leslie Benedict och hans ansats att gå fram och hälsa på henne avbryts när han ges direktiv att återgå till arbetet. Jett framställs tidigt i filmen som bitter över familjen Benedict ställning och stora markegendom. Han anser att dem stulit den från invånarna, vilket han menar att också hans föräldrar kunnat göra om dem varit mer sluga. Detta berättar han förbehållslöst för Leslie då han vid ett senare tillfälle får uppdraget att skjutsa henne hem. Han låter henne också veta att hon är den vackraste kvinnan som under lång tid satt sin fot på ranchen. Leslies tackar honom för komplimangen och tillägger att hon ska berätta det för sin man Bick, vilket Jett nästan mumlande avråder från.

När Bicks syster avlider testamenteras ett mindre stycke mark till Jett. Han erbjuds det dubbla värdet i kontanter då Bick vill hålla sitt markområde intakt. Men i en utdragen och fascinerande scen där oberäkneligheten hos Deans karaktär framträder visar det sig att han hellre vill behålla marken. Skälet uppger han vara sentimentalitet, vilket dock kan betvivlas.

Sekvensen som följer strax efter mötet där Jett avvisar förslaget är en av filmens mest minnesvärda: vi får se hur Jett tar meterkliv för att utmäta sitt landområde innan han slutligen klättrar upp i en väderkvarn och blir sittande blickandes ut över sin mark. Sekvensen är också en parallell till en scen i Öster om Eden då Cal först ligger förnöjt och sedan springer omkring på fältet där han odlar böner.

Liksom Jett Rink i Jätten ville också den riktige James Dean komma upp sig och bli något stort. En annan noterbar likhet mellan rollgestalt och skådespelaren uppvisas då Leslie hälsar på Jett och det ligger en bok framme om att lära sig tala och skriva ”mästerlig” engelska. James Dean hade komplex för att inte matcha sitt umgänge i New York och Los Angeles när det gällde att vara sofistikerat och intellektuell – han var bara bondpojken från Indiana.

Jett Rink investerar i utrustning för att borra efter olja. Precis när hans pengar börjar ta slut och han inte kan låna mer sprutar oljan upp i jorden. Det visar sig vara en stor åder och revanschen är ett faktum. Jetts fynd gör honom till oljemiljonär och hans förmögenhet är snart större än Bicks. Från att varit fattiglapp börjar han nu övervältra sig i lyx.

Jätten har dock inte James Deans karaktär i fokus utan det är främst en målning av familjen Benedict. När barnen växer upp överensstämmer inte deras önskningar med vad deras far Bick länge planerat. Den äldste sonen vill inte sköta ranchen utan läsa på Harvard och bli läkare. Dessutom gifter han sig med en mexikansk kvinna. Mot slutet av filmen tar temat kring rasism över alltmer. Det är också mot slutet av filmen som manuset visar sina brister. Dels tillåts inte Jett förbli en komplex karaktär utan får representera sinnebilden av den omoraliske som faller på eget högmod. Hans lastbarhet behövs som en kontrast inför den styrkedemonstration som familjen Benedict står för då den på nytt ska sammanföras under en vajande fana. Vad som slutligen befäster Bicks omvändning till att bekämpa rasdiskrimineringen som råder i södern är en slagsmålsscen, som kan tyckas som en väl billig avslutning på denna episka historia.

James Dean hade många invändningar på hur regissören Stevens skötte utformningen av filmen och även om han saknade Stevens yrkeskunnighet måste man hålla med om att Jätten kunde blivit bättre om Jett fått större utrymme i speltid och karaktären fått byggas vidare på.

Om James Deans liv

James Byron Dean föds den 8 februari 1931 i Marion, Indiana. Föräldrarna heter Mildred och Winton Dean, men det är framför allt modern som kommer stå nära James under uppväxtåren. Det är hon som stimulerar hans kreativa sidor och får honom intresserad av konst och dans. Hans far däremot är avståndstagande och tycks hysa någon slags motvilja till barnet, något som kom att prägla James Dean under hela hans liv.

När Mildred dör i cancer sommaren 1940 blir det ett hårt slag för James som inte kan förstå att hon har lämnat honom. Winton verkar märkligt nog inte intresserad av James och lämnar honom till hans farbror och faster. Det är på deras gård i Fairmount som James Dean växer upp. Han deltar dock inte alltför mycket i arbetet på gården utan håller sig mycket för sig själv. ”I was never a farmer. I always wanted out of there, but I never ran away, because I never wanted to hurt anyone”, berättar James själv senare.

Som nyinflyttad var han inte bekant med de andra barnen när tiden var inne för skolstarten. Detta liknar vad James karaktär Jim Stark som tonåring upplever i Ung rebell. En fröken på skolan skulle senare vittna om ett barn som ofta tycktes vara långt avsides i tankarna.

James Dean var annorlunda redan som barn och många i hans omgivning skulle berätta historier om hur han avvek från normen. Dels hur han höll sig för sig själv, dels hur han annars hade svårt att inordna sig på ett normalt sätt i sociala gemenskaper.

Ett av hans starkaste intressen var motorcyklar och vid sin sextonde födelsedag fick han en i present. En motorcykel som han sedan körde jämt och ständigt med gasen i botten till morföräldrars oro. Den unga Dean tycktes älska fart och det var också ett av hans egna credon: ”You’ve got to live fast”.

Han ägnade sig också åt vilda stunts, vilket vid ett tillfälle ledde till att han slog ut två framtänder i ett fall från en trapets. Efter denna händelse fick han en tandställning, vilket orsakade honom en del komplex och försämrade dessutom hans artikulering som förstås var en viktig komponent i hans kommande yrke.

På Fairmount High betraktades James som en blyg fast något excentrisk tonåring. Han deltog i en dramagrupp där han var en unik talang, likaså en talang som inte tålde kritik. Han blev vid två tillfällen avstängd från skolan på grund av slagsmål. Precis som sin karaktär i Ung rebell hade James Dean själv alltså hamnat i trubbel under tiden på high school – de karaktärer som Dean skulle porträttera på vita duken var också i olika hög grad självbiografiska.

Vid sidan om detta gjorde han intryck i pjäser där han medverkade och utmärkte sig i skolans basketlag. En förebådande framgång inträffade dessutom när han vann första pris i dramatisk deklamation i Indiana State Finals. Sådana framgångar till trots förblev han en ensamvarg och hans val av karaktärer i dramagruppen visade en förkärlek för de udda och galna. Att gestalta individer som avvek och var annorlunda var något som skulle förbli en specialitet.

Första tiden i Hollywood

Efter skoltiden lämnade James Dean hastigt och utan förvarning gården i Fairmount där han levt med sina morföräldrar. Han flyttade till Kalifornien med stora skådespelarplaner, vilka han dock inte avslöjade för omgivningen utan föregav studier på college i Los Angeles som orsak till flytten.

I början av den här tiden bodde han hos sin far och dennes nya fru. Där trivdes han inte särskilt väl – än en gång visade det sig att han inte kunde leva harmonisk med Winton – och delade i stället snart lägenhet med en klasskompis.

James kom att börja på en utbildning för skådespelare på UCLA. Fast inte heller denna gång skulle han komma särskilt bra överens med andra i sin närhet. Vid ett tillfälle hamnade han på nytt i ett slagsmål och detta ledde till att han fick lämna studentbostaden för vilken han också underlåtit att betala räkningarna.

Trots klara bevis på svårigheter att inordna sig i en gemenskap var Deans beteende inte godtyckligt eller frammanat av förvirring; han ville bli skådespelare, men på sitt eget sätt. ”I wanted to be a professional actor. I couldn’t take that tea-sipping academic bull. So I busted a couple of guys in the nose and got myself kicked out”.

Hans förebilder på vita duken var framför alla andra en annan rebell: Marlon Brando. Brando var den nya typen av skådespelare, han blev känd för vad som blev kallat method acting, vilket innebar ett intimare sätt att gestalta en karaktär. Detta skulle också märkas i Deans skådespel.

James fick inte många nya vänner heller i Los Angeles och blev känd som svår att ha att göra med, en omogen typ som var oförbätterlig i sociala situationer. Fast det hindrade inte att hans karriär sakta men säkert tog sin början. Den gjorde det med reklamfilmer (hans allra första insats skedde i samband med en reklamfilm för Pepsi), radioteatrar samt insatser i närmast obetydliga roller. Som för så många uppåtsträvande individer inom yrket skedde det sporadiskt där mellanrummen från ett jobb till ett annat kunde bli långa.

James Dean tycktes ofta leva i sin egen värld, men vid denna tid visade han också tecken på depression. Kanske var det ett behov att miljöombyte som fick honom att göra en helomvändning och bege sig till New York. Om filmens centrum var i Hollywood var televisionens högborg i New York och det var lättare för en okänd skådis att få uppdrag i sådana produktioner.

Karriär inom televisionen

Även om James Dean tidigare medverkat i en reklamfilm som visats på TV samt genomfört några insatser av mindre betydelse var det först nu han fick ett rykte kring sig som en stor talang. Han dök upp i flera TV-produktioner - först i små roller, men sedan allt större. Han var dock inte lätt att samarbeta med vilket de flesta kunde vittna om.

Samarbetssvårigheter kunde visa sig i sena uppdykanden till inspelningar, ofta med slarvig klädsel och ovanpå detta visade han dessutom prov på arrogans. Han hade allmänt svårt för att samarbeta, vilket samtidigt var en del av James Deans excentriska sidor: han improviserade, experimenterade och kunde till och med göra om replikerna efter eget gottfinnande – vilket förstås gjorde hans motspelare förbryllade och inte sällan irriterade.

Hans prestationer som skådespelare imponerade heller inte alltför mycket under själva repetitionerna, men när det var skarpt läge och kamerorna rullade var det få som kunde ta miste på att han besatt en begåvning utöver det vanliga.

I New York träffade han också sin första riktiga kärlek. Elizabeth ”Dizzy” Sheridan. Medan James Deans kändisskap började växa ryktades det också om homosexuella relationer, bland annat med Rogers Brackett som han bodde ihop med under en period. Eftersom det vid den här tiden långt ifrån var accepterat att ingå i sådana relationer var det något som inte kom ut i ljuset.

År 1952 lyckades James Dean efter en lyckad audition få en åtråvärd plats på Actors Studio. Detta var samma skola som fostrat Marlon Brando med flera andra framgångsrika skådespelare. Fast när undervisningen väl satte igång skulle Dean för det mesta inte ens dyka upp och när han gjorde det deltog han knappt utan höll sig vid sidan om.

Dean tycktes inte finna något nöje att agera om det inte var framför kameran eller om det inte var på hans egna villkor. Han fortsatte dock att få allt större roller i TV-produktioner och pjäser. Det tycktes som en tidsfråga innan någon i Hollywood skulle få upp ögonen för honom.

Debut inom filmen

Att någon skulle få syn på talangen James Dean var precis vad som hände då den engelske författaren John Osborne fanns i publiken medan Dean medverkade i pjäsen The Immoralist, spelande Bachir. Osborne höll just då på med en omarbetning av John Steinbecks roman East of Eden. Han blev tagen av Deans spel och tipsade regissören Elia Kazan om sitt fynd.

Kazan hade sin adept Marlon Brando i tankarna för rollen som Caleb Trask i Östern om Eden. Fastän efter att ha träffat Dean insåg han att denne var idealisk för rollen. Det blev audition och Dean gjorde ett av sina otroliga framföranden som med stor kraft drabbade de närvarande.

I Öster om Eden som skulle bli James Deans första film gör han en i hög utsträckning självbiografisk roll. Caleb Trask är en ung man, vilsen i brist på kärlek från sin far och i avsaknad av en mor – precis som Dean själv.

Regissören Kazan tyckte Dean var otränad som skådis: han hade svårt att följa manus och brydde sig inte ens om instruktioner kring hur han skulle placera sig under tagningar. Han var en rebell i det avseendet och gjorde precis vad som föll honom in. Men precis som så många andra som arbetat med Dean kunde vittna om förstod Kazan att han stod inför en person med oerhörd talang. I sitt rätta element var Dean fantastisk och det framgick sedan också av resultatet.

Under inspelningarna inledde också Dean vad som förmodligen var den mest kända av hans kärlekshistorier. Hon, Pier Angeli, var italienska och ung skådespelare. Deras förhållande varade dock inte länge. Delvis på grund av Deans otillförlitlighet gifte sig Pier med en annan man. Dock skulle hon under hela sitt liv sörja brottet med James och hon skulle senare ta livet av sig vid 39 års ålder.

Innan premiären av Öster om Eden ägt rum kontrakterades Dean för ytterligare två filmer: Ung rebell (A Rebel Without A Cause) och Jätten (Giant). Inspelningarna till Ung rebell inleddes, men efter att det stod klart att Öster om Eden gjorde Dean till en stjärna ändrades förutsättningarna helt för filmbolaget Warner Bros. Filmproduktionen gavs nu högre prioritet – den skulle filmas i färg i stället för i svart-vitt och Deans roll expanderades. Om det inte vore för denna förändring skulle publiken aldrig fått sett Dean i den klassiska röda jackan då han i den första versionen bar en svart skinnjacka.

Notera att Deans karaktär (Jim) Stark i Ung rebell är ett anagram på (Caled) Trask. Karaktärerna har också klara beröringspunkter.

Dean kom väl överens med Nicholas Ray som regisserade filmen och han fick i viss utsträckning gehör för sina idéer. I hans nästa film, Jätten, skulle Dean spela mot större namn än han någonsin gjort innan då Elizabeth Taylor och Rock Hudson fanns i rollistan. Deras gage var också betydligt större än Deans. Regissör var George Stevens och han och James skulle inte dra jämt. James hade egna idéer om hur filmen skulle regisseras och hans rollfigur fick heller inte lika stort utrymme som han önskade.

Efter Jätten var Dean redan påtänkt för huvudrollen i Somebody Up There Likes Me. Men av tragiska omständigheter blev det aldrig James Dean som fick ta sig an rollen (den blev i stället tilldelad Paul Newman).

James Deans död och eviga ungdom

James Dean skulle bara någon vecka efter inspelningarna för Jätten var avslutade hamna i en otäck bilkrasch med dödlig utgång. Det var ingen hemlighet att Deans stora intresse var snabba bilar och motorcyklar och att han körde så snabbt att få vågade åka med honom. Han var likväl ingen dålig förare: han deltog rentav i tävlingar och lyckades placera sig bra i några av dessa.

När sedan katastrofen skedde berodde det hela på olyckliga omständigheter. James Dean körde sin Porsche 550 Spyder på en motorväg vid Cholame i Kalifornien. Vännen Rolf Wütherich var hans medpassagerare och vittne.

När Porschen kommer framrusande i över 200 kilometer i timmen svänger en annan större bil in på vägen vars förare inte ser Porschen då han är bländad av den starka solen. Det sägs att Deans sista ord var "That guy's gotta stop…he'll see us". Därefter gasade han för att hinna passera bilen som svängde in på motorvägen, just då gasade även den andra bilen och det blev en fruktansvärd krasch.

Mannen i den insvängande bilen klarade sig lindrigt undan. Rolf Wütherich som satt bredvid Dean slungades ut ur bilen och landade i ett dike, han överlevde med ett antal frakturer och tvingades opereras flertalet gånger. James Dean blev dock sittande kvar i bilen, mycket illa tilltygad och dog sedan på platsen av sina skador. Han blev 24 år.

* * *

På grund av hans lysande insatser i framför allt tre filmer, sin högst speciella persona och karismatiska dragningskraft - och så klart tidiga död - har James Dean blivit en legend. Hans person frystes i tiden och har förblivit evigt ung med rebelliska sidor som aldrig fick chansen att tyna bort.

© Oskar Strandberg för Filmhistoria.se

‹ Översikt regissörerAlfred Hitchcock ›

Noter:
Denna artikel består av texter och bilder som tidigare funnits publicerade på Jamesdean.se, vilket här återpublicerats.

Tillbaka till toppen av sidan