Edward G. Robinson

Edward G. Robinson (1893–1973) var en amerikansk skådespelare, framför allt förknippad med gangsterfilmer och film noir under Hollywoods klassiska epok. Trots att han ofta gestaltade hänsynslösa brottslingar var han en mångsidig skådespelare med framstående insatser i komedier och psykologiska dramer.

Gå till filmografi.

Robinson föddes som Emanuel Goldenberg i Bukarest i Rumänien. Familjen emigrerade till USA när han var barn och bosatte sig i New York. Han utbildade sig till skådespelare och inledde sin karriär på teaterscenen, där han under 1920-talet nådde betydande framgångar.

Efter några tidiga filmroller blev Mervyn LeRoys Little Caesar (1931) avgörande för hans fortsatta karriär. Filmen blev en av de tidiga ljudfilmserans mest inflytelserika gangsterskildringar. Robinsons gestaltning av den brutale men samtidigt osäkre brottslingen kom att bilda förebild för senare gangsterporträtt. Hos Robinsons tidiga rollgestalter uppträdde ofta flera karaktärsdrag tillsammans där det ruffiga växelverkade med det renhåriga. Likt James Cagney som var kontrakterad av samma filmbolag (Warner Bros.) och ofta sågs i samma genrer kunde han bravera både som ”good guy” och ”bad guy”.

Dubbelroll

I John Fords The Whole Town's Talking (1935) spelade han dubbelrollen som beskedlig kontorist och dennes dubbelgångare i form av skrupellös gangster. I några scener syntes båda rollfigurerna samtidigt, vilket möjliggjordes genom dubbla tagningar med maskning av vardera halvan av kameralinsen.
Bild: The Whole Town's Talking (1935)

Under 1930-talet följde en rad filmer där Robinson ofta spelade hårdföra personer med tonvis av pondus. Vid denna tid var Humphrey Bogart en av motspelarna som Bullets or Ballots (1936), The Amazing Dr. Clitterhouse (1938) och Brother Orchid (1940).

Gangstern

I Kid Galahad (1937) framträdde Edward G. Robinson tillsammans med Bette Davis och Humphrey Bogart med en rollfigur som visade prov på både kall profithunger och sentimental hederskodex.
Bild: En boxare bland gangsters (Kid Galahad, 1937)

Flera av hans mest kända rollprestationer kom inom film noir. I Billy Wilders Double Indemnity (1944) spelade Robinson försäkringsutredaren Barton Keyes, vars skarpa iakttagelseförmåga hotar att avslöja ett mordförsäkringsbedrägeri. Med Fritz Lang som regissör gjorde han därefter The Woman in the Window (1944) och Scarlet Street (1945). I båda filmerna gestaltade han till synes respektabla män som genom olyckliga omständigheter och egna svagheter dras in i destruktiva händelseförlopp.

Robinson återvände till gangsterrollen i John Hustons Key Largo (1948), där han spelade den hänsynslöse Johnny Rocco mot Humphrey Bogart och Lauren Bacall.

Under 1950-talet påverkades hans karriär negativt av den politiska misstänksamhet som präglade Hollywood under McCarthyepoken. Robinson hade tidigare engagerat sig mot fascismen men kom nu att granskas för påstådda kommunistiska sympatier. Han fortsatte dock att arbeta och medverkade bland annat i Cecil B. DeMilles storfilm De tio budorden (The Ten Commandments, 1956).

Under sina senare år övergick Robinson alltmer till biroller. Bland hans uppmärksammade insatser märks The Cincinnati Kid (1965), där han spelade en erfaren pokerspelare mot Steve McQueen. Hans sista film blev science fiction-dramat Soylent Green (1973), där han gestaltade en äldre man som minns en värld före miljöförstörelsen. Edward G. Robinson avled i januari 1973, kort före premiären av Soylent Green.