Agnès Varda

Agnès Varda (1928–2019) var en fransk filmregissör och fotograf, ofta kallad en föregångare till den franska nya vågen (La Nouvelle Vague). Hon utvecklade ett personligt filmspråk som förenade dokumentära inslag med poetisk fiktion. Idag räknas hon dessutom som en centralgestalt inom feministisk filmhistoria. Gå till filmografi.

Efter studier i konsthistoria vid École du Louvre började Varda som fotograf innan hon debuterade som regissör med La Pointe-courte (1954). Filmen betraktas ofta som startpunkten för den stilistiska förnyelsen som kom att prägla 1960-talets franska film.

Ett av hennes mest kända verk är Cléo från 5 till 7 (Cléo de 5 à 7, 1962), en berättelse som i nästan realtid följer en kvinnas inre resa under två timmar i Paris medan hon väntar på ett läkarutlåtande på liv och död. Filmen visar på Vardas intresse för kvinnlig identitet samt hennes närmande av existentiella frågor. Sjunger, sjunger ej (L'une chante, l'autre pas, 1977) blev en annan film med feministiska förtecken.

Under 1980- och 90-talen fortsatte hon att experimentera med form och berättande, bland annat i Jane B. par Agnès V (1988) och Lille Jacques från Nantes (Jacquot de Nantes, 1991), där hon vävde samman dokumentation och fiktion. På 2000-talet fick hennes arbeten ny uppmärksamhet, särskilt Efterskörd (Les Glaneurs et la Glaneuse, 2000), en personlig reflektion över samlande, tid och livets kretslopp. Dokumentärer eller blandformer med dokumentära inslag har funnits med från början i Vardas filmkarriär och utgjorde under sista delen av hennes karriär huvuddelen, ibland självbiografiska som Agnès stränder (Les plages d'Agnès) och Varda av Agnès (Varda par Agnès).

Konstfilm

I Varelserna sker märkliga ting, som samtal med en häst. Personerna är påhittade varelser i en roman som skrivs av en av karaktärerna i filmen. Vid sidan av Michel Piccoli och Catherine Deneuve medverkar också svenska skådespelaren Eva Dahlbeck i en viktig roll.
Bild: Varelserna (Les créatures, 1966)