1970-talet

Biobesöken i USA fortsatte att sjunka på 1970-talet, en trend som påbörjats efter att hemmen börjat utrustats med televisionen. Filmbolagens motdrag var kraftig marknadsförning av vissa filmer, något som i sin tur ledde till fenomenet "blockbusters", en term som betecknade enstaka filmer som skapade massiv tillströmning till biograferna. En sådan blockbuster vars marknadsföring blev mönsterbildande var Hajen (Jaws, 1975).

Den stora marknadsföring – som dessutom för det mesta föregåtts av en stor produktionssatsning – som krävdes för att skapa en blockbuster kostade förstås massor av pengar och föll filmen sedan inte i publikens smak kunde det resultera i rejäla ekonomiska tapp för filmbolagen. För de flesta av filmbolagen var villkoren att några få storfilmer fick täcka förlusterna för långt fler filmer som inte gick med vinst.

Filmruta från Stjärnornas krig

Lucas och Spielberg

Allra mest framgångsrika enligt en kommersiell måttstock var George Lucas och Steven Spielberg. Och allra mest publik drog dem med Stjärnornas krig (Star Wars, 1977) respektive Närkontakt av tredje graden (1977). 
Bild: Stjärnornas krig (1977)

Det var inte alltid som de stora produktionerna blev de största publikframgångarna. Filmer med låg budget blev emellanåt oväntade succéer. The Rocky Horror Picture Show var knappast betrodd att bli en hit av 20th Century Fox, men efter en trög start började publiken strömma till. Den uppnådde snabbt kultstatus och innehar än idag titeln som filmen som visats allra längst på bio.

Vid sidan av de filmer som gjordes för att locka de viktigaste målgrupperna, framför allt de unga, verkade filmmakare som Woody Allen, Martin Scorsese, Francis Ford Coppola, Robert Altman och Peter Bogdanovich i andra fack.

Woody Allen som debuterat i slutet av 1960-talet framträdde med en ny komedistil baserad på intellektuellt stimulerande verbala skämt, ibland komprimerade i oneliners och framsagda av en neurotisk huvudrollsinnehavare som ofta spelades av honom själv.

Martin Scorsese slog igenom med Dödspolarna (Mean Streets, 1972) som genomströmmades av en ny slags vitalitet. Soundtracket bestod av musik av The Rolling Stones och delar av scener visades i slow motion för accentuering av stämningslägen. Robert de Niro fick här sitt genombrott och regissören och skådespelaren skulle samarbeta på nytt och få ännu mer uppmärksamhet med Taxi Driver tre år senare.

En ytterligare högst betydande regissör var Francis Ford Coppola som skapade två av decenniets största mästerverk i Gudfadern (The Godfather, 1972) och Apocalypse Now (1979).

Filmruta med Jack Nicholson i Gökboet

Simulant eller galen på riktigt

En av de mest hyllade dramafilmerna av både kritiker och publik under 1970-talet var Miloš Foremans Gökboet med Jack Nicholson i huvudrollen vars sinnessjukdom publiken kunde spekulera om.
Bild: Gökboet (1975)

Förra del i filmhistorien: 1960-talet Nästa del i filmhistorien: 1980-talet

Källor:
Film (2007), Ronald Bergen
Filmboken (2004), Elisabet Nemert och Gunilla Rundblom
https://en.wikipedia.org/ wiki/The_Rocky_Horror_Picture_Show