1960-talet

Under 1960-talet var det bistra tider för filmbolagen i Hollywood då televisionen som snart fanns i var mans hem blivit en bestående konkurrent att räkna med. En mer långtgående konsekvens av televisionen som alternativ till bio var att filmbolagen manades att göra omfattande reklamkampanjer för sina filmer. Hollywood insåg också att den stora publiken utgjordes av de unga – de var inte lika benägna att sitta hemma framför TV-apparaten – och alltfler filmer vände sig till denna målgrupp.

De filmer som i hög grad riktade sig till de unga karaktäriserades av mer inslag av våld och sex. Western- och krigsfilmer och mer upptagna kring action. Westernfilmens dimension av amerikansk historia märktes fortfarande i Så vanns vilda västern (How the West Was Won, 1962) och Indianerna (Cheyenne Autumn, 1964), men började avta alltmer till förmån för effektfylld spänning och råare våld som i För en handfull dollar (A Fistful of Dollars, 1964) De professionella (The Professionals, 1966) och Det vilda gänget (The Wild Bunch, 1969).

Filmruta med Clint Eastwood

Spaghettivästern

Spaghettiwestern eller spaghettivästern eller fick sitt namn på grund av att filmerna ofta spelades in i Spanien eller Italien där produktionskostnaderna var billigare. Karaktäristiskt för spaghettiewestern var regissören Sergio Leone, skådespelaren Clint Eastwood och tonsättaren Ennio Morricone.
Bild: Häng dem högt (1968)

Ett annat sätt för filmen att bli mer rätt i tiden och tilltala den yngre publiken prövades i Mandomsprovet (The Graduate, 1967) där ljudspåret inte bestod av den sedvanliga orkestermusiken utan popmusik i form av Simon & Garfunkel.

Mastodontfilmen blev ett ytterligare bidrag till strategin kring att återerövra om publiken. Ben-Hur hade 1959 blivit en stor hit och översköljts med Oscarsstatyetter. På 1960-talet fortsatte trenden med filmer i det mest storskaliga formatet och dessutom ofta med det forna romarriket som skådeplats – Spartacus (1960) och Cleopatra (1963) var två exempel.

Filmruta med Elizabeth Taylor

Filmens sexsymbol och bäst betalda

Elizabeth Taylor var sexsymbol och den bäst betalda skådespelaren i filmens historia. Taylors en miljon dollar-gage för insatsen i Cleopatra slog rekord. Där spelade hon mot sin blivande make Richard Burton, vilket hon senare skulle fortsätta med ibland annat Who's Afraid of Virginia Woolf?.
Bild: BUtterfield 8 (1960)

I Storbritannien skapades en ny filmstil, som fick namnet "diskbänksrealism" och där människor ur arbetarklassen fanns i ledande roller. Några av de mest minnesvärda filmerna var Se dig om i vrede (Look Back in Anger, 1959), Lördagskväll och söndagsmorgon (Saturday Night and Sunday Morning, 1960) och En doft av honung (Taste of Honey, 1961).

Än mer inflytelserik blev den franska nya vågen där filmskapare som François Truffaut och Jean-Luc Godard var bland de mest tongivande. De unga franska filmskaparna stod för något nytt, vilket bland annat märktes i handhållna kameror och att gatan, och inte studior, användes som inspelningsplats. Den närvaro och nerv de fångade genom sin experimentella inställning till filmprocessen har sedan dess försökt efterskapas av mängder av filmare.

Förra del i filmhistorien: 1950-talet Nästa del i filmhistorien: 1970-talet

Källor:
Film (2007), Ronald Bergen
https://en.wikipedia.org/wiki/Cleopatra_%281963_film%29